I lagarna stadgas ingenting om skyldighet att bevilja garanti för produkter eller tjänster. Det är konsumentskyddslagen som tryggar konsumenternas särskilda grundrättigheter i händelse av fel. Att ett företag beviljar garanti är frivilligt och det förekommer ofta som försäljningsfrämjande åtgärd, särskilt i försäljningen av hushållsmaskiner och hemelektronik.
Den säljande affären ansvarar för garantin, om den inte redan innan köpet ingås uttryckligen sagt upp garantin.
Fel i apparater repareras under garantiperioden i allmänhet utan att det diskuteras orsakerna till att felet uppkommit. Om den säljande affären misstänker att felet uppstått på grund av att konsumenten använt apparaten fel, så är det affären som ska visa att så är fallet. Denna omvända bevisbörda är en av fördelarna med en garanti. I andra fall är det ju konsumenten som ska visa att apparaten har fel.
Garantitiden är inte synonym med den tid som företaget ansvarar för fel i en vara. I konsumentskyddslagen preciseras inga exakta tider för ansvaret i händelse av fel.
Om det bara gått en förhållandevis kort tid från garantins upphörande, kan det säljande företaget inte avfärda sitt eventuella ansvar för felet genom att säga ”Vi reparerar inte gratis, för garantin har ju löpt ut”. Förtaget måste också komma med andra motiveringar till varför det inte tar ansvar för fel i den sålda produkten.
I garantivillkoren för hushållsmaskiner ingår ofta en lista över serviceföretag som utför garantireparationer. Det faller sig naturligt att vända sig direkt till ett av dem om maskinen får fel. Om ett sådant förfarande inte erbjuds, ska den säljande affären kontaktas.
Det säljande företaget kan inte automatiskt avvisa en konsument och säga att importören eller tillverkaren ska kontaktas i stället. Det är säljarens skyldighet att sköta reparationsfrågorna med den som beviljat garantin.
Inte heller får konsumentens hemförsäkring göras till betalare, om felet faller under säljarens ansvar. I sådana fall tvingas ju kunden ändå betala självriskandelen, och i en klar felsituation hör också självrisken till det som säljaren ska stå för.
Garantin beviljas för produkten och den ska gälla, även om produkten byter ägare. Det går alltså inte att begränsa garantin så att den bara gäller så länge produkten innehas av den första ägaren. Den som ställt garantin ansvarar för sitt åtagande under hela garantiperioden, oavsett vem som är produktens ägare. Produktens användningssyfte får dock inte ändras väsentligt, t.ex. så att den tas i yrkesmässigt bruk efter att ha sålts för privatbruk.
Konsumenten har rätt att förvänta sig att en apparat i normalt bruk ska hålla under dess realistiska brukstid. Det kan tänkas att apparaten under användningsperioden behöver service, även reparationer, och det sker på användarens bekostnad. I alla händelser, i början av en hushållsmaskins livscykel och i synnerhet kort efter garantitidens utgång, är den säljande affärens ansvar stort. Ansvaret minskar i takt med att apparaten blir gammal.
Garantiperioden för hushållsmaskiner är ofta 1 eller 2 år. Ändå är maskinernas förväntade hållbarhet, beroende på vilket slags apparat det är fråga om, vanligen betydligt längre. Om en apparat går sönder genast efter garantiperiodens slut, om reparationskostnaderna inte är obetydliga och om användaren följt alla bruksanvisningar, så kan konsumenten ta till argumentet med förväntad hållbarhet.
Garantin får inte försämra konsumenternas grundrättigheter. Det får inte debiteras för transportkostnader när en apparat skickas till och från garantireparation, inte heller får det bli övriga kostnader för reparationen.
Små föremål som är lätta att bära, av typen armbandsur eller kameror, kan köparen själv föra till reparation. Också i sådana fall ska resekostnaderna ersättas.
Kostnader för felsökning under garantiperioden får bara debiteras om kunden alldeles uppenbart har skickat apparaten till garantireparation i onödan. En orsak kan vara att felet vållats av kunden själv och att kunden själv bör ha förstått saken.
En skälig tid för en vanlig garantireparation är ca två veckor. Om reparationstiden blir oskäligt lång, kan konsumenten senast när två veckor gått kräva att åtminstone få en ersättande apparat att använda tillfälligt.
Om till exempel en mobiltelefon är en persons enda kommunikationsmedel, bör garantireparationen inte få räcka längre än två veckor. I sådana situationer är det befogat att redan tidigare begära en ersättande apparat för reparationstiden.
Hemelektronik för underhållning kan inte anses vara lika nödvändiga apparater, men inte heller för deras del är det skäligt att garantreparationen tar flera veckor. Konsumenten kan mycket väl kräva en ersättande apparat efter ett par veckor. Det att en ersättande apparat ges får inte vara en förevändning till att reparationstiden ytterligare förlängs. Den ersättande apparaten kanske inte har alla de egenskaper som varit avgörande för konsumentens ursprungliga val av apparat.
Det kan inte krävas att en konsument som köper en apparat ska vara införstådd med att den måste tillbringa en del av sin användningstid på verkstad. Om ett fel uppstår i apparaten flera gånger, så är det motiverat att den byts till en motsvarande felfri apparat.
I handeln med hushållsmaskiner och bilar förekommer det att det erbjuds ”förlängd garanti”. Om kunden förväntas betala för en sådan förlängning, får man inte tala om garanti alls. I själva verket är det fråga om en försäkring. Införandet av produktförsäkringsvillkor får inte leda till att konsumenternas grundläggande rättigheter begränsas. Efter den egentliga garantiperiodens slut fortgår säljarens ansvar t.ex. för klara fabrikationsfel och för att varan har tillräcklig hållbarhet. Att en produktförsäkring erbjuds kan inte ändra på detta ansvar, så att konsumenten måste betala för detta. Den som köper en produktförsäkring gör klokt i att kontrollera att den aktuella försäkringen inte bara ger sådant skydd som konsumenten redan har i form av hemförsäkring.
En av tillverkaren utställd garanti som ges i ett EU-land måste gälla också i de övriga EU-länderna. En konsument har rätt att i Finland få garantireparation av sin egendom, om garantin utställts av tillverkaren och tillverkaren har en importör i Finland. En garantireparatör får inte vägra företa en garantireparation med förevändningen att varan inköpts i ett annat medlemsland, att den köpts via webben eller tagits in i landet som privatimport.
Om ett köpkvitto eller garantikvitto är utskrivet på termiskt papper, så är det lätt hänt att texten blir oläslig redan innan garantitiden löpt ut. Ändå är det viktigt att det finns uppgift om vem som beviljat garantin och för hur lång tid den gäller. På begäran av köparen ska garantibeviset ges skriftligt eller elektroniskt på ett sätt som gör att köparen kan spara uppgifterna oförändrade. En viktig uppgift är när garantitiden löper ut.
Om en konsument hos ett företag klagar över att en apparat gått sönder, kan företaget inte vägra reparera saken bara med den förevändningen att det inte kan visas att garantin är i kraft.
Uppvisandet av ett garantikvitto får inte vara en avgörande faktor när det avgörs om reparationen av felet faller under företagets ansvar eller inte. Säljaren, importören och/eller tillverkaren bär ansvar för fel i en vara, oberoende av om garanti beviljats eller inte, och oberoende av om garantin är i kraft eller inte.