Ett köp innebär att ett avtal har ingåtts, låt vara att köp är ett så enkelt avtal att det inte brukar göras i skriftlig form.
När ett skriftligt avtal ingås, brukar det medfölja avtalsvillkor. Sådana kan ha många namn: säljvillkor, leveransvillkor, köpekontrakt, försäkringsvillkor etc. Även muntliga villkor är giltiga, men de kan vara svåra att bevisa om det senare blir tvist om avtalet. Det är därför som allt det väsentliga i ett köpeavtal helst görs i skriftlig form. I ett avtal ingår dels de färdigt tryckta standardvillkoren, dels de villkor som förhandlats fram separat, t.ex. om leveranstidpunken.
Avtalen kan vara sådana som är tänkta att gälla för en obestämd tid (typ elleveransavtal), för en bestämd tid (typ prenumeration) eller engångsavtal (typ bilköp).
När en konsument och ett företag har ingått ett avtal, så är avtalet bindande för vardera parten. Båda parterna är skyldiga att sköta sina åtaganden enligt avtalsvillkoren. Därför är det viktigt att konsumenten omsorgsfullt studerar avtalsvillkoren innan avtalet ingås.
Att avtalet är bindande innebär också att ingendera parten har rätt att utan särskilda skäl företa ändringar i avtalet.
Den part som inte gjort upp avtalsvillkoren ska studera dessa noga och läsa dem helt innan avtalet ingås. Avtalets centrala punkter ska anges tydligt, bl.a.:
Om konsumenten inte studerar villkoren och läser igenom kontraktet innan det undertecknas, kan det bli tråkiga överraskningar. Efter undertecknandet kan konsumenten inte påstå sig vara obekant med villkoren.
Däremot är avtalsvillkoren inte bindande om konsumenten inte har haft reella möjligheter att studera dem. Det räcker alltså inte med att det hänvisas till villkoren när köpet ingås. Konsumenten måste redan i marknadsföringsskedet få klara besked om de omständigheter som är viktiga med tanke på köpbeslutet. En av de viktigaste omständigheterna är produktens pris.
Ingången av avtal och vad som ingår i avtalet är i Finland mycket fritt från formkrav – vi talar om avtalsfrihet. Ett företag får fritt bestämma vad det säljer, vad det inte vill sälja, hur försäljningen sker och för det mesta också till vem det säljer. Det finns dock tvingande bestämmelser i vissa lagar, och de måste följas.
Ett företag kan t.ex. bestämma att två produkter alltid säljs tillsammans, t.ex. så att en eftermiddagstidning och en tv-tidskrift säljs till ett enhetspris. Konsumenten kan inte kräva att få köpa bara den ena av dem. Likaså kan ett företag bestämma att en viss produkt bara säljs till kunder som samtidigt lämnar in en specialerbjudandekupong, klippt ur en bestämd tidning. Meningen är i detta fall att erbjudandet riktas till just den tidningens läsare. Å andra sidan får man inte välja sina kunder på ett sätt som bryter mot bestämmelserna om diskriminering.
Trots att avtalsfrihet gäller, måste det finnas en viss ömsesidig balans mellan avtalsparternas rättigheter och skyldigheter. Villkoren får t.ex. inte vara uppbyggda så att konsumenten bär den största risken för att någon ny teknik inte fungerar, så att den köpta tjänsten inte kan ges.
Eftersom det är företaget som sammanställer avtalsvillkoren, måste lagen följas vid uppgörandet. Villkoren får till exempel inte strida mot konsumentskyddslagen. Det beror på att konsumentskyddslagen är en så kallad icke-dispositiv eller tvingande lag, med andra ord åsidosätter lagens krav de överenskommelser som ingåtts mellan företagen och konsumenterna.
Ett av kraven i lagen är att avtalsvillkoren inte får vara oskäliga. Vad som innebär oskälighet varierar och beror på vilket slag av avtal det är fråga om. Eftersom företagen själva skriver sina avtalsvillkor och använder dessa villkor i sin handel, så måste konsumentkundernas ställning beaktas redan när avtalsvillkoren sammanställs.
I avtalen ska alla för konsumenten väsentliga omständigheter beskrivas tillräckligt tydligt. Om det blir tvist om någon passus i de villkor som säljaren gjort upp, görs tolkningen i köparens/konsumentens intresse.
Ett skrivfel eller annat rent misstag i avtalstexten får korrigeras, om avtalsparten bör ha insett att det är fråga om ett misstag.
Konsumentombudsmannen har i samråd med olika branschorganisationer förhandlat fram allmänna avtalsvillkor, som gäller som standard i respektive bransch. Medlemsföretagen i dessa branschorganisationer använder sig av dessa villkor. Det kan vara skäl att tänka på att samma villkor inte tillämpas heltäckande i branscherna, eftersom det också finns företag som inte gått med i branschorganisationerna.
Avtalsvillkoren finns i allmänhet att få hos branschorganisationen ifråga. En heltäckande uppsättning villkor finns bl.a. för byggbranschen.
Det händer att t.ex. teleoperatörer kräver att konsumenter deponerar en summa som förskott när abonnemang ingås. Det får de göra, om det objektivt kan bedömas att konsumenten ifråga riskerar att bli insolvent. Det finns begränsningar i kommunikationsmarknadslagen om hur stora förskott som får krävas.
Negativ uppbindning innebär att ett företag till en konsument skickar en vara som inte beställts, med krav på konsumenten att antingen betala för produkten eller skicka den tillbaka. Negativa uppbindningar har också förekommit i olika slags serviceproduktion, t.ex. så att en tjänst som tidigare varit gratis senare ändrats till att vara avgiftsbelagd, och då har det krävts att en konsument måste meddela om tjänsten inte längre önskas.
Negativ uppbindning är förbjuden enligt konsumentskyddslagen. En konsument kan inte vara skyldig att betala för en obeställd produkt. Indrivningsbyråer får inte ta emot för indrivning räkningar som konsumenter lämnat obetalda, utan att först undersöka att fordringarna är berättigade.
I praktiken gör konsumenten klokt i att upplysa företaget ifråga om att ingen beställning har gjorts, och att konsumenten därför inte kan förutsättas betala, spara eller återsända den obeställda försändelsen. Det är säkrast att spara en kopia av brevet. Vid distansköp har många företag ingått överenskommelse med posten om returförsändelser, om någon av någon anledning vill återsända obeställda produkter, men någon skyldighet att återsända sådana varor föreligger inte.