Enligt Konsumentskyddslagen får näringsidkaren inte använda sådana avtalsvillkor vilka med hänsyn till konsumtionsvarans pris och övriga detaljer ur konsumentens synpunkt kan anses vara oskäliga. Konsumentskyddslagen är till huvuddelen tvingande lagstiftning. Ett mot Konsumentskyddslagen eller någon annan tvingande lag motstridigt villkor är således automatiskt ogiltigt.
Då näringsidkaren i egenskap av yrkesperson inom sin bransch, som utarbetare av avtal och till sina resurser är den starkare parten i ett avtalsförhållande, har man i konsumentskyddslagen sett det nödvändigt att utjämna balansen mellan avtalsparterna genom att skydda konsumenten mot oskäliga avtalsvillkor.
Villkoren får t.ex. inte upprättas så att olika risker för fel i den anskaffade konsumtionsvaran eller brister i leveransen till en orimligt större del hamnar på konsumenten än på företaget. I sin oskäligaste form kan avtalet gå ut på att företagets enda "skyldighet" är att ta emot betalningen av priset för köpet, medan kunden står för alla övriga risker.
På basen av konsumentskyddslagen kan användningen av ett oskäligt villkor också förbjudas på samma sätt som olaglig marknadsföring. Förbudet kan utfärdas av marknadsrätten eller konsumentombudsmannen. I EG-direktivet 93/13/ETY angående oskäliga avtalsvillkor finns en bilaga med en normativ förteckning över avtalsvillkor vilka bör anses oskäliga.
Avtalsvillkoren ska upprättas så tydliga som möjligt och de ska innehålla alla viktiga faktorer som inverkar på avtalsförhållandet - också priset är ett avtalsvillkor. Enligt konsumentskyddslagen ska ett oklart villkor tolkas till nackdel för avtalets utformare, dvs. till fördel för konsumenten. Ändringar i avtalsvillkoren bör uppgöras skriftligt. Av avtalsvillkoren ska tydligt framgå bl.a.:
Vid utformningen av avtalsvillkoren är det skäl att komma ihåg att för konsumenten väsentliga och på köpbeslutet inverkande villkor tydligt ska uppges redan vid marknadsföringen av produkten eller tjänsten eller senast då avtalet ingås.
Enbart en hänvisning till standardvillkor är inte tillräcklig, utan villkoren ska beskrivas på ett begripligt sätt. Konsumenten ska ha en genuin möjlighet att sätta sig in i avtalsvillkoren
Då företaget och konsumenten har ingått ett avtal, får ingendera parten ensidigt ändra avtalsvillkoren utom i undantagsfall. Huvudsakligen behöver förändringarna ett godkännande av bägge parter.
På vilka grunder företaget kan ändra avtalet och hurudana villkor beträffande förändringsrätt det kan använda sig av beror på typen av avtal.
Avtal tillsvidare ikraft och övriga långtidsavtal berörs delvis av andra stadganden än engångsavtal och tidsbundna avtal. Det faktum att det är fråga om ett beställnings- eller kontantavtal inverkar också på saken. Många särskilda lagar innehåller en bestämmelse angående ändring av avtalsvillkor:
lagen om försäkringsavtal elmarknadslagen kommunikationsmarknadslagen lagen om vattentjänster lagen om paketresor lagen om bostadsköp
Enligt en bestämmelse i Lagen om bostadsköp är ett villkor ogiltigt om det ger säljaren rätt att ensidigt höja priset vid köp av en ny bostad. Konsumentskyddslagen har dessutom för handeln med huselement och byggentreprenader en bestämmelse angående tillåtna prisförhöjningsvillkor. Dessa bestämmelser är tvingande och man kan inte avvika från dem till konsumentens nackdel.
Konsumenträttsliga riktlinjer:
Upprättandet av avtalsvillkor Ändringar av avtalsvillkor Avtalsvillkor för kort- och kontokrediter (suomeksi) Ändring av pris för elektricitet (suomeksi) Avtalsvillkor för åldringars serviceboende (suomeksi)