Många slags förväntningar hör ihop med bilköp. Säljaren och kunden kan t.ex. vara oense om vad som är fel på bilen och hur sådana fel ska gottgöras. För att skapa ordning i problemställningarna har nu Konsumentverket/konsumentombudsmannen sammanställt riktlinjer för bilbranschen om garantier och om vem som ansvarar för fel. Med tanke på konsumenterna har det också publicerats anvisningar om vad som kan göras i felsituationer.
Grundreglerna för handeln preciseras i konsumentskyddslagen. Just när det gäller bilköp finns det särskilda omständigheter, och det gör att specifika anvisningar för detta slags handel behövs. Målet med de nya riktlinjerna är att genom praktiska exempel ta fram svaren på de vanligaste frågorna som uppkommer i samband med bilköp. Organisationerna i bilbranschen har deltagit i sammanställningen av riktlinjerna.
I riktlinjerna behandlas både nybilsköp och handeln med begagnade bilar, eftersom felsituationerna i många fall är olika. För begagnade bilars del är i allmänhet problemen fler. En bil är alltmer sliten ju äldre den är. Nya bilar säljs med garanti, men det gäller oftast inte för begagnade bilar.
Bilar är dessutom ganska komplicerade saker, så konsumenterna har inte alltid möjlighet att själva avgöra vad ett fel beror på. Till stöd för sådana konsumenter har Konsumentverket/konsumentombudsmannen sammanställt en anvisning som går in på när en bil kan anses ha fel, hur och till vem anmälan om felet ska göras och hur gottgörelse för ett fel kan ges.
Utöver rent tekniska fel i en bil kan det anses vara ett fel om säljaren lämnat felaktiga upplysningar om bilen eller om bilen visar sig vara i sämre skick än köparen med tanke på bilens ålder, körsträcka eller pris haft anledning att förmoda. Ändå får köparen inte som fel åberopa en brist eller ett fel som har varit uppenbart redan innan affären överenkoms. Det betonas därför i riktlinjerna och i anvisningarna för konsumenter att en kund för att undvika senare överraskningar bör provköra bilen ordentligt. Det gör att kunden i förväg är medveten om åtminstone en stor del av bilens egenskaper.
I första hand är det säljaren som ansvarar för bilens fel. Säljaren har inte rätt att slingra sig undan sitt ansvar genom att hänvisa kunden till importören och en garantireparationsverkstad. Köparen är för sin del skyldig att sköta bilen ändamålsenligt och att använda den enligt anvisningarna.
I linjedragningen görs det ett försök att utreda skillnaden mellan säljarens ansvar och garantin. Frågan om hur länge en säljares ansvar för en bils fel gäller har att göra med bilens förmodade livslängd. Livslängden beror på hur mycket bilen körs, hur och i vilka förhållanden bilen använts samt hur den sköts och underhålls. Garantin däremot är en tilläggsförmån som säljaren, tillverkaren eller importören frivilligt beviljar för en bestämd tid. Trots att garantin löper ut betyder det ingalunda att säljarens ansvar för fel i varan därmed upphör.
Köparen ska underrätta säljaren om de observerade felen eller bristerna inom skälig tid från det att felet observerades. Det betonas dock både i riktlinjerna för företag och i anvisningarna för konsumenter att konsumenterna för att minimera felen har skäl att informera om de konstaterade felen med det snaraste.
Fel repareras i första hand på bilverkstad. Reparationen får inte innebära kostnader för konsumenten. Reparationen måste också företas inom skälig tid från det att köparen meddelat om felet. Om uppgifterna som lämnats om bilen är fel, kan gottgörelsen ske t.ex. i form av prisnedsättning.
- Riktlinjer (på finska) - Anvisning till konsumenterna (på finska)