Nordiska konsumenter tecknar årligen 3 – 3,5 miljoner tilläggsförsäkringar för varor som de köper. Besluten om att ta försäkring bygger ofta på bristfällig information. Tilläggsförsäkringarna ger långt ifrån alltid konsumenterna någon påtaglig extra nytta jämfört med det skydd som de redan har med stöd av lagstiftning, den beviljade garantin och hemförsäkringen. Frågan utreddes inom ett projekt som finansierats av Nordiska ministerrådet, ”Tilläggsförsäkringar i samband med varuköp”.
Tilläggsförsäkringar erbjuds bl.a. för cyklar, vitvaror, hemelektronik och glasögon. Tilläggsförsäkringen kostar typiskt 10–20 % av försäkringsobjektets pris och den täcker vanligen funktionsfel, yttre skador och andra fel som varan kan få. Det förekommer dock stora variationer i villkoren och begränsningarna i samband med tilläggsförsäkringarna.
Situationen när en tilläggsförsäkring marknadsförs både begränsar konsumentens valmöjligheter och inskränker den information som konsumenten normalt behöver till grund för sitt beslut om att teckna försäkringen. Kunden har ju inte kommit till affären i syfte att inhandla en tilläggsförsäkring, utan erbjudandet om försäkringen kommer som ett tillägg när kunden bestämt sig för att köpa varan. Kunden kan inte ställa olika alternativ mot varandra, så att olika affärers anbud jämförs, eftersom försäkringen måste tecknas omedelbart i anslutning till köpet, och alltid i samma affär där själva varan köptes.
I konsumentskyddslagen och i försäkringsbestämmelserna krävs det att den som säljer en försäkring skall lämna alla väsentliga uppgifter om försäkringens innehåll och innebörd. Säljaren är i detta läge ombud för försäkringsbolaget och får ett arvode för varje såld försäkring. Därför måste säljaren kunna beskriva relationerna mellan tilläggsförsäkringen och det lagstadgade ansvaret för fel i vara, garantivillkoren och hemförsäkringen, så att kunden får en klar bild av vilken eventuell tilläggsförmån tilläggsförsäkringen ger i händelse av skada.
Det har visat sig att försäljarna inte i alla situationer har det konkreta innehållet i tilläggsförsäkringen klart för sig, utan försäkringsansvaret sammanblandas ofta med den beviljade garantin, produktansvaret vid fel och hemförsäkringsskyddet. Säljarens säljiver kan också påverkas av att försäkringsbolaget betalat ut ett arvode för varje försäkring som säljaren sålt. I rapporten betvivlas det i själva verket att det alls är möjligt att det, med tillräcklig sakkunskap, marknadsförs produkter av typen tilläggsförsäkring i detaljhandeln.
Enligt rapporten kan konsumenternas ställning i viss mån stärkas om det införs en viss ångertid eller väntetid i samband med tecknandet av tilläggsförsäkringar. Denna kunde innebära att en konsument får en viss tids frist efter köpet och kan då sätta sig in i vilket skydd som erbjuds i tilläggsförsäkringen och vad som täcks av den egna hemförsäkringen. Ett sådant arrangemang skulle ge konsumenten tillfälle att bedöma den verkliga nyttan som tilläggsförsäkringen ger. Därmed kunde det undvikas att en konsument bestämmer sig för att teckna en tilläggsförsäkring som helt överlappar det skydd som den vanliga hemförsäkringen ändå ger. Ånger- eller väntetiden avhjälper dock inte problemet med att konkurrensen mellan försäkringsgivarna är bristfällig.
I rapporten föreslås det att det till skydd för konsumenternas ställning utvecklas olika modeller och rekommendationer. Konsumentmyndigheterna kunde t.ex. i samråd med fack- och konsumentorganisationerna ta fram särskilda modellavtal för tilläggsförsäkringar, att användas av de företag som erbjuder detta slags försäkringar. I modellavtalet skulle det ingå en sammanställning av de allmänna principer som är tillämpliga på tilläggsförsäkringar, och en miniminivå för skäliga tilläggsförsäkringsvillkor skulle definieras.
Rapporten Tillægsforsikringer i Norden
Att tänka på innan Du tecknar en tilläggsförsäkring